-

Det lite för personliga

Livet tog en vändning och lämnade mig och tryggheten kvar. Försvarsmekanismen har slagit på, sänkt temperaturen på mina känslor, isolerat mitt inre och raderat det blåögda. Och visst är det skönt, skönt att likgiltigt betrakta världen, människorna och livet. Att inte bry sig, inte tro på något, att misstänksamt möta andras blickar och genomskåda lögnen. Visst är det skönt att inte ha kontakt med sina känslor, skönt att veta att ingen kan skada en, att känslospröten är slutna och muren hög. Men långt därinne, bakom isoleringen, så genomskådar jag min egen lögn, långt där inne är jag rädd; skräckslagen för att jag aldrig ska bli densamme igen.

Ja, jag saknar tryggheten. Jag saknar att känslostormande betrakta livet, saknar att känna tilliten, saknar att kunna luta sig mot något, saknar att hoppas och tro på något stort. Jag saknar tiden då ensam inte var starkast.

Men i detta livet är jag åtminstone glad.

2015-12-20 @ 16:41:18 Permalink Personligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar

Det har idag gått sextiosju dagar.

Sextiosju dagar av mitt liv som jag aldrig trodde skulle kunde rymma så många känslor, tankar och händelser.

Det är konstigt. Konstigt hur alltsammans; hur hela ens liv kan ta sådana plötsliga vändningar, från ena dagen till den andra och sedan från den andra till nästa igen.
Livet har så många väger, riktningar och håll och visserligen är det tryggt att färdas i samma hjulspår, men det är först när man viker av som man verkligen inser, inser hur gigantiskt allt är och hur många möjligheter allt innehåller. Och jag tycker att jag har kommit långt, men idag glädjer det mig att jag har längre kvar.

2015-12-15 @ 22:04:00 Permalink Babbel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Trettioen frågor

1. Var är din mobiltelefon?
Den ligger självklart typ en cm ifrån mig.

2. Var är din andra hälft?
Skulle helst se mig själv som en hel egen person.

3. Ditt hår?
Lite dassigt och tråkigt just nu, men på fredag så blir det blondare och fräshare i alla fall.

4. Ditt humör?
Oerhört trött, ont i halsen och lite feberhängig.

5. Din dagsplan?
Efter jag har svarat på detta så ska jag försöka låta bli att rymma från plugget och istället pumpa ur mig något vettigt. Förhoppningsvis.

6. Det bästa du vet?
Exempelvis: Fredagar, fina ögon, känslan när man lyckas få ihop orden extra bra, att vara kär, de första vår promenaderna, mysa, vara brun, när någon gör något speciellt för en, intressanta människor, bli pillad i håret och kliad på ryggen, långa samtal och hångel.

7. Din dröm i natt?
Var nice, hahah.

8. Ditt livsmål?
Lära mig att få ut så mycket som möjligt av livet och finna glädje i så väl en måndag förmiddag som en lördagskväll. Aldrig sluta vara nyfiken eller fastna i samma hjulspår. Älska och bli älskad.

9. Rummet du är i?
I soffan vid tvn, i vardagsrummet. Just nu lika mörkt som ute, fast rätt mysigt ändå.

10. Din hobby?
Skriva, skratta, umgås, dricka vin, promenera, kreativa saker.

11. Din skräck?
Skrämmer mig att det är så många dagar av ens liv som man inte minns.

12. Var vill du vara om sex år?
Alltså när jag 24 år. Då kanske jag har satt mig i skolbänken igen efter några underbara resor, bor i en större stad och har massa intressanta spännande människor runt omkring mig, fixar roliga fester, går på mysiga middagar och har någon fin att somna bredvid.

13. Var var du igår kväll?
Först på julkonsert med Ida, sen i min säng, skrev en uppgift och övade på ett tal, somnade vid ett kanske.

14. Vad är du inte?
Strukturerad och snabb.

15. En sak du önskar dig?
Att människor kände större empati och kunde sa saker ur fler perspektiv.

16. Var växte du upp?
I en liten tråkig stad i Smålands skogar.

17. Det senaste du gjorde?
Drack kaffe och kollade på julkalendern.

18. Dina kläder?
Ett svart linne med små vita lotusliknande figurer, svart långkofta och de svarta jeansen byttes mot svarta mjukisar när jag kom hem. Svart med andra ord.

19. Vilken låt sätter du på först idag?
Hångellåten med Little Jinder feat. Mauro Scocco eller Satellite med Miriam Bryant, just idag.

20. Ditt/dina husdjur?
Hunden Sirius, som hade diagnostiserats med ADHD om det hade gått.

21. Din dator?
Som används just nu är skolans, tung och klumpig att bära runt på.

22. Något sjukt du gjort den senaste veckan?
Lagt till Justin Bieber i min spellista, vilket är riktigt sjukt om du frågar någon som känner mig.

23. Saknar någon?
Ja, det gör jag. Någon och något och allt däremellan.

24. Din bil?
Har ingen bil och inget körkort heller, dessvärre.

25. Något du inte har på dig?
Sådana där discobrallor skulle jag aldrig ta på mig.

26. Favoritaffär?
När det kommer till klädaffärer så varierar det med kollektionerna.

27. Din höst?
Åh hjälp. Allt från underbar utlandsresa till Kos, krispiga höstdagar, snygga kläder och fina vänner till uppbrott hjärtesmärta och tankekaos. En blandning av det allra bästa och allra sämsta alltså.

28. Älskar någon?
Älskar många.

29. Favoritfärg?
Är svart en färg?

30. När skrattade du senast?
På engelskan när vi gjorde någon konstig intervju och min kompanjon sa roliga saker

31. När grät du senast?
I onsdags i en bil.

Bilder från pinterest.

2015-12-07 @ 20:50:00 Permalink Personligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det som ännu ligger framför

Jag har aldrig varit någon som levt i drömmar eller strävat efter specifika mål, jag har mer sett det som är här och nu och inte riktigt vågat blicka framåt till något annat; inte vågat kasta mig in i den där diffusa framtidstron i rädsla för att aldrig nå dit. Men det är lättare nu; det gör allt lättare nu. För när det inte går titta i backspegeln eller i nuet utan att fyllas av olustkänslor, smärta och förvirring, så blir framtidsdrömmarna istället för otrygga det stabila i en tillvaro som vacklar. Att blicka framåt och se mig själv i en egen inredd lägenhet i en mycket bättre stad, eller på en strand i ett ännu outforskat land, se mig göra det jag i hemlighet älskar eller se ett klot fyllt av spännande människor, att tänka på livet, på möjligheterna och på det som ännu inte varit; det räddar mig idag. Det får mig inte längre skräckslagen, det skapar en plats att rymma till, en bunker, en trygg hamn.

Bild från weheartit

2015-12-05 @ 00:36:00 Permalink Personligt Kommentarer (0) Trackbacks ()