Igår gick jag hem tidigare på grund av hemskt huvud - och magvärk, efter alvedon släppte värken i magen, men huvudet blev inte bättre förrän idag eftermiddag. Trots prepp med tablett, sömn, kaffe och mat. 

 

Idag var det bättre iallafall. Stack ifrån skolan vid lunch och blev bjuden på thaimat av Ida o Peter & eftersom de precis varit i Thailand var jag en alvedon bredvid dem. Det var oerhört gott iallafall, slapp okokt potatis och fiskpinnar utan fisk, tumme upp. Kom hem, gick ut och gick och sen tränade jag styrka. Mer än så har jag inte gjort, men jag är mer än nöjd så det så!

 

 

Igår kastade jag mig utför snötäckta backar på ett par skidor för första gången. Störst i barnbacken med hjälp av min personliga tränare till bror och pojkvän, så lärde jag mig hyffsat snabbt och kunde efter ett tag ta mig an den största backen, långsamt från sida till sida, men ner kom jag och med benen i behåll dessutom, alltså över förväntan. Efter lunch gick det dock ganska mycket just utför, blev plötsligt lite skraj och ramla lite då och då, men antar det är så det är. Hade iallafall väldigt roligt, mycket tack vare mina två kompanjoner såklart.

 

På kvällen var jag på en ganska så kass fest, för att sedan få sova och vakna hos Pelle, åt pannkakor till frukost vid lunchtid och kollade på Harry Potter på tv´n, det var typ vad vi orkade för oj vad trötter man blev efter lördagen och efter dålig sömn i veckan förövrigt. Lyckades iallafall ta mig till yogan på kvällen och med träningsvärk i hela kroppen få andas och tänja lite. 

 

Sammanfattningsvis - Bra helg. 

 

Jag har blivit så oerhört dålig på att dokumentara mina dagar, kamran står och dammar och mobilens innehåll är ganska meningslöst. Så skärpning på det! 

 

Idag är det fredag som ni troligen inte missat. Hade bara en timmes lektion och sen va det helg, utan något som helst plugg; vilket känns som Guds gåva från himeln, vet inte när det hände sist. Hursomhelst. Tog bussen hem, åt en salld och åkte till sjukgymnast, köpte ett skal för 250kr, en behövlig men tråkig utgift som sved i plånkan och fick mina ögon att vattnas lite. Vi köpte middag och jag fick godis, onödigt men gott. Snart kommer Pelle och imorgon ska jag åka skidor för första gången, är rädd, pga kommer dö.

 

På tal om bussar. Blivit en del kolektivtrafik det senaste och jag kan inte sluta fundera på vissa grejer angående detta. Detta är verkligen forumet för mänsklighetens sociala forbi alltså. Ni vet den där blicken när människan kommer på bussen, blicken som scannar efter sittplats innan värdekortet ens hunnit pipa godkänt, en uns av skräck i ögonen; fast det finns minst 10 sittplatser kvar på bussen, och problemet? Jo det sitter någon jämte det tomma sätet. Vet inte hur många ggr folk valt att stå istället för att ta plats på det tomma sätet jämte mig och jag vet inte hur många gånger jag kommit på bussen och inte kan sitta typ någonstans pågrund av att platserna är paxade av en väska, eller ännu värre, en människas rumpa på yttersta sätet och sen tomt längst in?! Kan man bli mer irriterad. Sen är det ju det här med bussschaufförer med, asså hur mycket påverkar inte de ens humör?? Ni vet de som kör fast de ser att man springer och är halvmeter ifrån dörren, de där som knappt hälsar och gasar innan man satt sig (så man ser sin egen näsa i backen i en sekund)  och sen finns det de som hälsar glatt, säger ett extra ord och hjälper tanten in på bussen, åh vad det påverkar. Trevligs busschaufförer är guld värda varje dag alltså.

Har knapprat in lösen alldeles för många gånger, tittat längtat och saknat, men sedan lämnat skivfältet tomt ~ Idag när jag gick hem från dansen vid halv sex så var det ljust ute, det har vänt nu. Ja plötsligt har det börjat ljusna. Det är en evig kamp, för även om dygnet inte är evigt svart så har det sina mörka timmar. Men vi går mot sommar och mot värme, mot ljus närpå 24 av 24 timmar ~ Ja, jag hoppas det, jag hoppas jag är som årstiderna och nu byter nyans, går från vintergrå till spirande vår, ja iallafall nästan. Jag vill känna värme igen, och jag gör, så mycket mer än innan. Sen en smäll en tanke ett nederlag, men skillnaden från då till nu är att jag försöker klättra uppåt. Ibland kommer backar och min var ett stup, men plötsligt började ljusstrålarna hitta ner i min avgrund, precis som solen plötsligt lyste upp himmeln vid klockan halv sex idag den nittonde februari. Och oj vad mycket som ändrats från då till denna dag, inget är längre som det var, kanske inte heller jag.