Jag har blivit så oerhört dålig på att dokumentara mina dagar, kamran står och dammar och mobilens innehåll är ganska meningslöst. Så skärpning på det! 

 

Idag är det fredag som ni troligen inte missat. Hade bara en timmes lektion och sen va det helg, utan något som helst plugg; vilket känns som Guds gåva från himeln, vet inte när det hände sist. Hursomhelst. Tog bussen hem, åt en salld och åkte till sjukgymnast, köpte ett skal för 250kr, en behövlig men tråkig utgift som sved i plånkan och fick mina ögon att vattnas lite. Vi köpte middag och jag fick godis, onödigt men gott. Snart kommer Pelle och imorgon ska jag åka skidor för första gången, är rädd, pga kommer dö.

 

På tal om bussar. Blivit en del kolektivtrafik det senaste och jag kan inte sluta fundera på vissa grejer angående detta. Detta är verkligen forumet för mänsklighetens sociala forbi alltså. Ni vet den där blicken när människan kommer på bussen, blicken som scannar efter sittplats innan värdekortet ens hunnit pipa godkänt, en uns av skräck i ögonen; fast det finns minst 10 sittplatser kvar på bussen, och problemet? Jo det sitter någon jämte det tomma sätet. Vet inte hur många ggr folk valt att stå istället för att ta plats på det tomma sätet jämte mig och jag vet inte hur många gånger jag kommit på bussen och inte kan sitta typ någonstans pågrund av att platserna är paxade av en väska, eller ännu värre, en människas rumpa på yttersta sätet och sen tomt längst in?! Kan man bli mer irriterad. Sen är det ju det här med bussschaufförer med, asså hur mycket påverkar inte de ens humör?? Ni vet de som kör fast de ser att man springer och är halvmeter ifrån dörren, de där som knappt hälsar och gasar innan man satt sig (så man ser sin egen näsa i backen i en sekund)  och sen finns det de som hälsar glatt, säger ett extra ord och hjälper tanten in på bussen, åh vad det påverkar. Trevligs busschaufförer är guld värda varje dag alltså.