randoms
En person..
.. jag tycker är rolig: Transfrans (& robin hans mikael, oftast...)
.. jag älskar: Min pojkvän Pelle
.. jag alltid kan prata med: Ida
.. jag älskar: Min pojkvän Pelle
.. jag alltid kan prata med: Ida
.. som irriterar mig: Danny Saucedo
.. jag lärt känna det senaste året: Många, bl.a. min pojkvän o hans friends
.. jag lärt känna det senaste året: Många, bl.a. min pojkvän o hans friends
.. jag saknar: Min bror
.. som hjälpt mig genom mycket: Min fina vän Moa
.. jag inte klarar av: Min gamla fysiklärare
- Idag pratade de i tio minuter på radion om en robot som tog självmord, det var komiskt, men fick mig verkligen inte att skratta.
- Jag kan inte kontrollera en cykel.
- Förra helgen tappade jag min mobil i toan, den funkar inte.
- Jag funderar på att färga håret rött.
om att göra det meningsfullt
Livet är för kort. Ta vara på livet. Lev i nuet. Lev varje dag som om det vore den sista.
Jag vet att ni - liksom jag, hört detta massvis av gånger. Att det blivit tomma, klyschiga fraser, diffusa och allt för uttjatade. Ändå är de så klockrena, så sanna om vi reflekterar över vad de innebär.
Det är så lätt att bara låta livet ha sin gång. Låta känslor stanna inom sig och låta ord bli osagda. Fokusera för mycket på allt vi måste göra, istället på det vi vill göra. Lägga energi på småsaker och låta ånger ta upp för stor plats.
I Sverige har vi en medlelivslängd på ca 81 år, det låter kanske länge - men oj så fel vi har.
Min morfar dog i februari, 87 år gammal. När jag säger det får jag ofta höra "Ja men då var han ju gammal iallafall, han fick leva länge". Och visst är det sant; jag vet och känner människor som fått lämna mycket tidigare. Men för mig var hans liv kort. Tog upp knappa 16 år av mitt, enligt statistik, 83 år "långa" liv.
Jag saknar min morfar varje dag och han betöd oerhört mycket för mig. Men jag hade turen att kunna spendera mycket tid med han under den tid han levde. Träffade han varje vecka och i slutet varje dag, till o med hans död delade jag med honom. Jag hann säga allt jag vill säga till honom och jag känner ingen ånger - just därför att jag prioriterade att träffa honom och just därför att jag lät mina känslor bli ord.
Många av er sitter där ute med massa känslor inom er. Vissa med ljusa tankar, andra med mörka. Men vilken typ av känslor det än är så; låt dem inte stanna inom er som en tickandes bomb, påväg att explodera.
- Gillar du någon, ta din chans. Känner han/hon inte lika så har du ändå försökt, slipper leva ovetandes och chansen finns ju att det blir ni om du vågar satsa.
- Någon du älskar? Säg det till den, för imorgon kan det vara för sent.
- Stör du dig på något med någon, prata om det. Annars växer bara irritation och hat och det mår ingen bra av.
- Bråkar du med någon, försök lösa det, för skulle du förlora personen skulle du aldrig förlåta dig själv om ni var osams.
- Mår du dåligt, försök prata med någon, för att prata hjälper mer än man tror, du är inte ensam - även om det känns så.
Och en av de viktigaste sakerna - gräv inte ner dig i ångest, livet är alldeles för värdefullt för att ångra. För du kommer göra misstag, du kommer inte alltid lyckas och livet blir aldrig som man tänkt sig. Men livet går vidare och istället för att må dåligt över vad du gjort/vad som hänt, så ta i stället lärdom av det.
Och kan du göra något åt det du har ångest över - så gör det! Prata med personen du sårat, ställ det du gjort till rätta. Kan du det däremot inte, så sluta klanka ner på dig själv och gå vidare i livet. Bättre lycka nästa gång.
För statistiken säger att du har 81 år att leva, men du kan lika väl dö i morgon. Oavsett när du dör så är det du som väljer hur du ska leva. Men det är inte det du gjorde eller sa som du kommer ångra mest, inte att du tog en risk - men misslyckades. Det du kommer ångra är det du ville göra eller säga, men som du aldrig gjorde.
Alltså:
Lev nu, ta vara på det du har, våga misslyckas, våga älska och ångra aldrig.
(pics. tumblr)
trött på era boxar
Känner ni igen det? Boxar och fula wannabe-emoji som var femte minut kommer upp på facebook och ser rent utsagt för jävliga ut!!
Helt plötsligt får jag ett meddelande "blablabla 🍕🍕" och varje gång samma spontana tanke; GAAAAAH vad menar du med boxbox.
Jag kan inte i datorn se vad du menar - boxbox visar inget uttryck och får mig inte att förstå din känsla. Boxbox förgyller inte din text och wannabe figurerna är fula.
Antingen får facebook fixa det hela eller så får allmänheten sluta använda emoji på facebook. Boxbox gör mig illamående.
lite lov
Var i gbg en dag med mamma o åkte hem något fattigare och något mättare.
Träffat Pelle en hel del, samt andra goingar, som tex. Moa. Har gått nån promenad och bakat, sovit eller inte sovit o pluggat har jag inte gjort det minsta. Lov är bra helt enkelt, borde va både längre o oftare.
