Det är nåt visst med att titta på något ovanifrån, att inte vara i det, utan bara granska på håll. Se gulgröna trädtoppar, hustak och rullande spårvagnar ur ett annat perspektiv. Se det annars livliga Liseberg ligga tyst och öde. Höra staden gemensamt brusa, flyta samman, bilda enhet. 

Jag vill alltid vara ovanför; vill alltid granska livet från en högre höjd. Vara del av ett annat perspektiv.