Det är för det bästa, för det är det jobbigaste jag genomlidit och det är därför det behövs. Faktumet att det är det sista jag vill är insikten som får mig att välja det. För du slutade bry dig, men jag släppte aldrig taget och det är det som är problemet. För den där tråden som aldrig gick av lyckas styra mitt mående likt någon styr en marionettdocka och därför måste den klippas. Mot all min vilja. För alla andra alternativ får mig att stå och stampa på samma olyckliga ställe i väntan på något som aldrig kommer hända. Det är inte att jag slutar bry mig, det är att jag bryr mig för mycket. För jag är kär i minnet, minnet av en försvunnen tid, men lyckliga gatan den finns inte mer.