Livet springer ifrån mig, jag försöker  axa men hamnar istället huvudstupa i en vattenpöl. Som en fläck på marken, handfallen, andnöd. Stressen kliar i hela kroppen, är som små parasiter som äter upp mig inifrån och jag är för långsam med dödande medel. Jag saknar disciplin, jag har ingen gnista, igen glöd och jag hittar inte tändvätskan. Jag är en eld som aldrig brunnit, aldrig sprakat eller värmt. Jag är bara en hög med pinnar i väntan på förruttnelse.