"Och den dagen insåg hon. När hon scrollade genom instagram feeden insåg hon det. Hon kommer aldrig bli den hon vill vara. Att de med vackra drag o snygga kroppar, de som har en glipa mellan låren, snygg profil och ögon som gnistrar, de som har något som sticker ut, en personlighet, en gnista, ett engagemang, de som springer en mil eller tar vackra bilder, de är inte hon. Önskar, drömmer, hoppas och försöker, men misslyckas, faller och når aldrig upp till det hon vill vara. Det inser hon. Hon inser att hon aldrig kommer bli som dem, för hon är inte född i deras kroppar med deras själ. Hon har en egen, en med breda höfter o grova ben, en med ett runt ansikte o gråa ögon, en i mängden, en Svensson, blek. Hon är som en eld som slocknat, eller kanske har den aldrig tänts, en eld utan gnista, en eld utan virke. Det inser hon. Hon är hon. Och det skär som knivar i hennes inre, skär ut allt det hon en gång drömde och lämnar ett hål. Ett stort hål av tomhet och det smärtar. Det smärtar att veta att hon ska leva ett liv där hon inte är någon annan än henne själv."