Oj oj oj, så kom livet och bara sprang rakt in i en där några veckor av tiden, istället för stress, måsten, vardag och vanlighet blev livet uppfyllt av allt det där man vill, fast intryckt på loppet av två veckor. Jag och mina underbara vänner + en bunt av andra människor från min skola drog till Ayia Napa, kom hem och kastades in i studentveckan. Spritbrännboll, bal, ölkubb, utspring, mycket vätska, lite sömn, mycket människor, många skratt, ingen tidsuppfattning, absolut inga vanor. Jag har aldrig känt mig så frånvarande och på samma gång så närvarande i mitt liv tidigare. Man släppte allt, levde i en bubbla, i ett eget litet lyckorus kominerad men ångestkramp, Det tog några veckor för allt att lägga sig, man gick liksom på spinn fram till nyss. För därefter var det bröllop och midsommar, och sol och bad och vänner och familj, för mycket mat och för lite rörelse. Det är först nu livet liksom börjar falla tillbaka in i det där vanliga igen, i de efterlängtade vanorna, men också in i uppvaknandet av att det är slut. Och jag tittar tillbaka på de där känslonblandade dagarna med ett leende, för oj vad vi levde och oj vad de dagarna var värdefulla, händelserika och extrem-bra! Några av de bästa dagarna i mitt liv. 

 

Update: Delen om vanor var ju rena bullshiten och det är ju härligt ändå. Ännu härligare är det ju att medge att livet just nu känns ännu bättre än då. För fy ja, vad jag älskar att leva.