Sanningen är
Sanningen är att det här är läskigt som fan. Det är idag sju månader sedan jag knapprade på tangenterna och fyllde skrivfältet sist och därefter har denna trånga lilla värld kallad min blogg ekat tom och känts falsk och oäkta gentemot min bredare omvärld. Sanningen är att inläggen jag skrev då dolde vad som egentligen var och tillslut gick det inte längre att skriva något annat än tomma inlägg om vad som hänt under min dag; det gick inte längre vara kreativ eller skriva vad som verkligen var sant, gick inte längre vara positiv och hitta på falsk lycka. Mina ord och meningar passade inte längre in i öppna forum utan skrevs i böcker gömda i nattduksbordslådan.
Detta inlägg är ett bevis på att saker är bättre, jag lovade mig själv att här skulle inget skrivas förrän jag kunde stå för det som producerades. Så även om det är läskigt, så är det ett steg.
Jag har funderat på att stänga ner här, öppna nytt och börja om. Men sanningen är att jag fortfarande inte vet vad det är som jag vill förmedla. Faktumet att jag i viss mån mår bättre innebär inte att jag står i en återvändsgränd där jag nu ska gå tillbaka till det gamla, utan tvärtom står jag vid ett vägskäl med stigar som vätter åt alla håll och vilken som för mig är den rätta kan jag inte veta förrän jag utforskat dem. Jag behöver helt enkelt hitta mig själv och vad jag vill innan jag kan gå vidare till något nytt.
Jag tänker inte skriva ett inlägg och berätta om allt som hänt sen sist, vad jag gjort, känt och vad som varit, utan det tänker jag får komma eller också inte komma efter hand. Men kort och gott kan jag väl säga att det varit sju månader bestående av en kamp emot hjärnspöken och inre mörka stormar, sju månader som kryddats med förluster och känslan av ensamhet, som fyllts av hjärtesmärta och av en inre förvirring som fortfarande jagar mig i hälarna. Men jag vill inte leva med allt det i en nattduksbordslåda längre, jag vill inte längre låta ångesten kväva min kreativitet och mina ord, jag vill öppna nästa kapitel. Och det bubblar nu, av frustration och vilja och jag vill försöka nå något bättre, nå någon form av lycka, vad definitionen av lycka nu än kan vara.
Men först av allt så vill jag dra ner mina tonade rutor och andas in frisk luft igen. Känn er välkomna.
